Så sjukt trött på vädret så jag vill skrika. Jag skojar inte. Man väntar fortfarande på sommaren som man gjort i över ett år nu, för jag kan sätta mitt liv på att jag inte fått känna att det äntligen är sommar en enda gång under den så kallade ''sommarens'' gång.
Vaknade upp hos jossan iallafall med henne, rasmus och jossans pojke, tog bussen in till stan i älskade regnet, och drog ut med ida matte och benjamin senare. Just nu ligger jag och funderar på att käka något och kanske för en gångs skull lägga mig tidigt även? Ska käka på kinamuren med min lilla tvilling, nurre, imorgon.. Så jag lär ju vakna hyffsat tidigt imorgon så jag slipper va död vid ett-tiden..